Det stora problemet med skräckfilmer

Varför är det så många skräckfilmer som faller sönder totalt mot slutet? Såg Eli Roth-producerade "The last exorcism" igår och gillade den riktigt, riktigt mycket. Stämningen. Funderingarna som filmen väckte. Obehaget inför allt det där som ruvar precis utanför synfältet. Allt var toppen. Fram till de sista fem minuterna. Då dog allt som funkat så bra dittills.  Istället fick vi en hafsig halvtwist som hörde hemma i en helt annan, och mycket sämre film. Och sen var det snipp snapp slut.

Jag offrar mjälten för en sångröst

Här är dagens krönika i Aftonbladet Söndag!

Laga lite mat till nattens Oscarsgala?

Mmmmmmm... tio recept inspirerade av Årets film-nomineringarna.

Jo, nu ÄR jag helt freaked out

Eh. Ok. Fick just detta mejl av en kompis:

Ok, bli inte helt freaked out nu, men det här är SÅ sjukt. Jag har Google Analytics kopplad till min blogg och där kan man ju se besökartrender osv. Och man kan också se sökord som folk har använt för att hitta till sidan. Bland de vanliga söktermerna som mitt namn och osv så finns även den något oväntade posten:
"runka med vita handskar mats strandberg" gav 1 totalt besök".
Den 11:e februari någonstans i Sverige satt alltså en person och sökte på detta... Ha ha, så märkligt!

Bored game

Igår bjöd jag och Pär på middag. Sara och M skulle ju komma och hjälpa oss att uttyda reglerna för det zombie survival board game som jag köpt till Pär i julklapp.

 

Här grubblas det i soffan medan jag och Pär (till 98 % Pär faktiskt) lagade pasta med vit tryffelolja, ostronskivling och fänkål.

Efter middagen satte vi igång. Ganska peppade i början. Det kändes som om det nog skulle funka ändå. Efter nån timme började allt gå oss ur händerna. Vi var tvungna att hitta på egna regler där inga regler fanns. Chansa lite här och där. Hoppa över nån grej.

Ytterst fejkad entusiasm från min sida. Pär har slutat låtsas. Jag blev riktigt arg till slut. För det kändes som om spelet skulle kunnat vara riktigt roligt med en vettig regelbok bara.
Men det var en trevlig kväll ändå. Och Sara och Micke förtjänade sin mat, kan man lugnt säga.

Och så lite blast from the past: Virginia Andrews och Annie Lennox

Har köpt ett par samlingsvolymer med Virginia Andrews romansvit om ungarna som blir inlåsta på vinden. Älskade dem så mycket när jag var liten. Nu ser jag att de faktiskt är utgivna på ett ungdomsförlag. Men innehållet... jag undrar hur skadad jag blev när jag slukade dem som tioåring.
Jag, Sara och vår förläggare ska läsa de första två romanerna - Vindsträdgården och Blomblad för vinden - och sen ha en liten minibokklubb och diskutera dem. Min förläggare och jag har samma relation till dem, Sara har inte läst dem alls, så det ska bli spännande att se vad vi får för olika upplevelser. Jag har läst 50 sidor i den första och redan fått mysrysgåshud men jag gissar att det till största delen är nostalgi.
Kanske livsfarligt för mig och Sara att läsa dem nu när vi just börjat med andra boken. Plötsligt börjar alla ligga med sina syskon i vår bok också, dansa balett och piska äldre släktingar med ridspö...

Har även återupptäckt Eurythmics. Inte megaklassikerna, utan de där låtarna som jag nästan glömt bort. Insåg i morse att min barndoms feltolkning av "You have placed a chill in my heart" hängt med upp i vuxen ålder, eftersom jag inte tänkt på det så mycket - då trodde jag att det betydde "du har slagit in en kil i mitt hjärta". Hm. En kil mellan vad, undrar jag nu.

Back to the future...

...är ett extremt coolt fotoprojekt av Irina Werning. Kolla här!

Man blir biten i snoppen, får psykoanalys av den skyldige

Gick på Teater Brunnsgatan 4 och såg "Människans bästa vän". En monolog av och med Kalle Westerdahl. Om en man som är ute med sin flickväns sinnessjuka schäfer, blir biten i snoppen och börjar berätta för hunden om kavalkaden av katastrofala kärleksrelationer han gått igenom. Och hunden ger honom... ehm, en bitsk sorts psykoanalys. Typ så.
Faktiskt riktigt, riktigt roligt. En skön timmes flykt från vintern. Jag rekommenderar.

The happy couple

Sent inatt. Firande. Cirkeln skickats till tryckeriet. Och idag ringer vi varandra hela tiden.

Mina roliga vänner

Skrev följande status för några timmar sen på Facebook:

Mats Strandberg försöker jobba på ett fik där grabbarna vid bordet bredvid ivrigt diskuterar feminism med argument som "Det finns stora stora skillnader mellan män och kvinnor, kolla mellan benen bara."

 Fick följande kommentar av Jenny Jägerfeld på ungefär fem sekunder:

 Det finns stora stora skillnader mellan män också, kolla mellan benen bara.

Kanske den coolaste tårtan någonsin

Någon har gjort en Angry Birds-tårta till sin sons 6-årsdag. Och den går att "spela". Kan bara hålla med ungen:
- That's amaaaaazing.
Tack Anna TS för tipset. Men jag kommer inte att baka den till din 40-årsdag.

Jag vill vara din, margarita

Hemmamiddag och senaste avsnittet av RuPaul's Drag Race med J ikväll. Vi gjorde oss en somrig pitcher med hallonmargarita. Så himla lylligt och så himla enkelt. Bara frysta hallon, socker och vatten i mixer, bzzzzzzz, sila bort fröna, blanda med tequila, ner i ett glas med saltad kant.

Alfapetar

Är just nu besatt av Alfapet-appen Words with friends. Har sju stycken matcher igång med sju vänner. Älskar känslan av att lyckas lägga ut ett Q på en trippelbokstavspoängruta eller få ut en massa bokstäver med trippla ordpoäng. Det är ungefär så det måste kännas att hitta botemedlet för cancer. Mitt rekord hittills är 99 poäng.
Nackdelarna med appen: det är svårt att inte släppa allt jag har för händer så fort jag får ett sms om att nån av mina motspelare lagt ett nytt ord. Och det tar betydligt längre tid att somna på kvällarna nu.
Plus att jag är en extremt kass förlorare, som tycker det blir tråååååkigt och bara vill avsluta matchen så fort jag ligger lite under. Men jag kanske helt enkelt kan se det här som en övning. Bli en bättre människa. Kanske.

Man blir ju lite nyfiken på vad som ligger bakom detta

Bräckliga egon är så tröttsamma

Här är dagens krönika i Aftonbladet Söndag!

Inatt klockan halv 2

Feltänkt filmaffisch

Jag, J och Anna A gick till Zita igår och såg "Jag dödade min mamma", franskkanadensisk film av Xavier Dolan, samma wunderkid som skrev, regisserade och spelade huvudrollen i "Hjärtslag".
Gillade den, även om den har ännu mer av de små problem jag hade med "Hjärtslag" - det är lite filmskola, lite väl enkelt och övertydligt, och ändå blev jag charmad.

Det är alltså ett slice-of-life teen-angst-drama om en komplicerad mor-och-son-relation. Men jag fattar inte filmaffischen. Jag menar, en pistolfinger-helbild. Ett foto på hans mamma i likkista (från en sekundkort drömsekvens) och ett foto på huvudpersonen som liten (från ett oändligt montage fejk-super-8-klipp, jag sa ju att det var lite filmskoleaktigt).
Alltså tror man ju att det är nåt slags horribel Svinalängorna-släng-dig-i-väggen-det-här-skulle-platsa-på-Veckans-brott-sidorna-i-Hänt-Extra-historia.
Dumt att locka fel publik, som kommer bli besviken, och skrämma bort rätt publik, som missar nåt.

J och djuren

Kommer ni ihåg att jag skrev för en månad sen om att J jobbade på en inspelning tillsammans med halva Noaks ark? Här kan ni se honom i resultatet.
Grisen och hästen är mina favoriter. Förutom J då.

Livets stora gåta

Den eviga gåtan om varför hantverkare alltid måste börja jobba så fördömt tidigt är återigen aktuell i mitt hem. Imorrn kommer en elektriker klockan sju på morgonen för att blåsa liv i ett gammalt takbelysnings...öh....ställe.

Så nu går jag här och tokstädar, eftersom det ser ut som om en sinnessjuk människa bor här och det vore ju synd om han blev rädd sådär på morgonkvisten.

Nu börjar vi blåsa liv i Eld

Nu har vi på allvar börjat förbereda det sista inför skrivstarten av andra boken i trilogin, Eld. I morse intervjuade jag Lisa som skrev det här eminenta blogginlägget om tjejer och ridning. Ställde massor av väldigt basic frågor om livet med hästar, sociala regler i stallet, och rena fakta av "vad är träns"-typen.

Eftermiddagen har ägnats åt att fortsätta läsa om häxjakterna i medeltidens Sverige. Research kan vara mördande tråkigt, men det kan också vara ett otroligt bra sätt att komma sina karaktärer in på livet, när man förstår deras värld förstår man vilka de är. Får idéer om hur de hamnade där de hamnade, och hur de reagerade.

Just nu!

Hakar på den här enkäten från Helenas eminenta Dark Places-blogg:

Just nu:


Läser jag: Satans raseri, av Bengt Ankarloo.
 … och tycker: att den är fruktansvärt omständligt skriven. Det är förvisso en faktabok, men med ett så ohyggligt spännande ämne som häxjakterna i Sverige - med en historik över synen på trolldom, magi och demoner från antiken och framåt - så borde det gå att få mer flyt och bladvändande i texten. Inte så att jag vill att det ska fördummas, men det hade varit så lätt att åtgärda, att göra läsningen mer njutbar. Dessutom hittade jag korrfel redan i andra meningen på första sidan, och det blir extra irriterande, att det är så tillkrånglat att till och med redaktören och författaren verkar ha tappat greppet om texten.
Lyssnar jag på: Det här. Om och om och om igen. Dör lite varje gång.
Tittar jag på: Face Off (urbra reality om special effects make up artists), RuPaul's Drag Race s3, Top Chef All Stars. Bara reality just nu, med andra ord. Förutom filmer, då.
Känner jag: Oerhört glad över att jag och Sara (IDAG!) är klara med Cirkeln! Nu är texten färdig för att skickas till tryckeriet! Och vi har så bra idéer för den andra boken i trilogin. Och jag har haft en strålande kväll med Pär ikväll, och jag är nykär i J, så ja. Livet är faktiskt rätt så fantastiskt.
Önskar jag: att jag ska våga njuta av allt det fina, och inte ge mig hän åt "tänk om allt försvinner"-ångest.
Längtar jag efter: sommar (originellt, jag vet), att börja skriva igen, att Cirkeln äntligen ska släppas!

Det här är bilden av en sten som lättat från bröstet (och hjärnan)

FATTA! Nu är vi klara med sista korrekturläsningen av Cirkeln! Det krävdes fyra dagar och vår redaktör Sofia har visat ett nästan övermänskligt tålamod. Men nu så. Nu så! Nu ska vi börja skriva på del två!

Undrar vad det här säger om Jan Guillous världsbild?

Har köpt "Satans raseri" av Bengt Ankarloo, en faktabok om häxjakterna i Sverige. Japp, det är lite inspirationsmaterial/research till Cirkeln-trilogin. När jag började researcha ämnet på nätet hittade jag hela tiden referenser till den här boken, så det ska bli spännande att läsa den.

Jan Guillou citeras på baksidan, och förutom att jag tror mig se ett grammatiskt fel (ska det inte vara pluralis på ordet "auktoritet"?) så är det ganska lustigt att säga att någon är "inte bara en av världens utan också Sveriges ledande auktoritet". Som om Sverige var större än världen. Undrar just om det är ett slarvfel eller om det säger en del om Jans världsbild?

Bra idé, dåligt utförande

Jag och J hyrde "The silent house", en spansk skräckfilm som är filmad i en enda tagning. Strösslad med lite guldpalmer på omslaget, vi blev nyfikna.
Man gillar ju idén, men den funkar faktiskt inte. När huvudpersonen gått runt med sin lykta och flämtande och flåsande tittat längs alla väggar och golv och tak och lyssnat efter mystiska ljud i vad som kändes som hundra år sa J till slut:
- Jag hoppas hon hittar en dramaturg.

Glädjepanik

Herreguuuud, hörni. Det händer en massa saker runt Cirkeln nu. Som jag inte får berätta något om. Men det gör liksom ont i hela huden av att hålla inne med allt, som om jag kommer sprängas när som helst. Vet liksom inte hur jag ska hantera den här morgonens nyheter.

En oldie but goldie

För att det är måndag

Fråga som väckte sorgen

Här är dagens krönika i Aftonbladet Söndag.

Semester från vardagen

Både jag och J har jobbat så hårt veckan som gick att vi bestämde oss för att ta semester i min lägenhet och inte lämna den på hela helgen. Så jävla skönt. Vi har hyrt massor av filmer, från Tintin i Hajsjön till spansk skräckis till Todd Solonz senaste, och vi inledde dagen med blini- och champagnefrukost.

Är just nu helt besatt av den här boken

Läser just nu Sharp Objects av Gillian Flynn. Och den har börjat ploppa upp på allt fler ställen i min bekantskapskrets. Alla verkar lika besatta som jag av den här märkliga historien. Det är som om Curtis Sittenfeld skrivit en hårdkokt deckare som utspelar sig i Twin Peaks. Och det är bara början på hur skruvat det är. Men Gillian Flynn för oss genom sin värld med fast hand, får oss att ta det för trovärdigt och jag känner fullständigt förtroende för hennes berättarröst. ÄLSKAR!

Henrik Fexeus och mönstren i min hjärna

Var och såg Henrik Fexeus show Sinnescirkus på Intiman igår. Jag har ju känt honom ett tag, eftersom han också ger ut sina böcker på Forum, men aldrig riktigt förstått exakt vad det är han gör på sina shower. Efter första akten var jag helt tagen. Och när allt knyts ihop i andra akten så började jag faktiskt spontangrina. Jag hade blivit totalt brain raped och jag älskade det.
Kan fortfarande inte förklara vad han sysslar med, inte utan att spoila föreställningen. Det är som magi, tankeläsning, illusionism, och samtidigt visar han att det inte finns magi och tankeläsning, samtidigt som när allt är slut så förstår man inte HUR DET KAN FINNAS NÅGON ANNAN FÖRKLARING.
Vi gick och tog några öl efteråt och konstigt nog ville jag inte veta hur han gör (jag tror inte att han skulle ha berättat heller, men det är en annan sak). Jag ville ha kvar mysteriet.

En del av showen handlar om hur hjärnan desperat försöker hitta mönster där mönster inte finns. I allt från geometriska figurer till konspirationsteorier. Och det fick mig att tänka på alla gånger i livet då jag varit deppig och känt mig ynklig i nåt slags evig uppförsbacke. Hur många mönster hittar man inte då? "Åh, min kompis X har inte hört av sig på JÄTTELÄNGE, han måste vara sur på mig! Och Aftonbladet har inte svarat på det där mejlet, det måste betyda att de just har bestämt sig för att ge mig sparken! Gud vad jag mår dåligt, varför mår jag ALLTID så dåligt?"
Så jag ska tänka på showen nästa gång. Som en liten livlina nästa gång min hjärna börjar dra alla de där slutsatserna som så sällan har med verkligheten att göra. Bara det gjorde den väl värd ett besök.

Middag med sköna författarkollegor

Den här kvällen var precis exakt vad jag behövde, nu när jag och Sara sitter med sista korret på Cirkeln och liksom simmar hundsim i textmassorna.
Maria Ernestam bjöd några författarkompisar på middag. God mat, gott vin, några badade i isvak i snöyran (jag hade inte minsta beståndsdel i mig som lockades av det senare). Och det är så jävla skönt att få prata med andra som skriver, om hur det verkligen är. Ofta är det fantastiskt, kickarna är enorma - ja, absolut. Ingen av oss skulle vilja göra något annat. Men en del av jobbet är också ett slitigt trälgöra. Och det finns ett sånt stöd i att andra upplever samma sak - och bli påmind om att snart kommer kickarna igen. 

Förlåt...

...att det är segt med uppdateringar just nu. Vi sitter på förlaget och går igenom sista korrekturet. Åtta timmar i sträck. Helt vansinnigt. Jag är helt död efteråt. Snart kommer mera. Promise!

Bokslut över dagen (Sarah Michelle Gellar var en del av den)

Idag satt jag på Urban Deli vid Nytorget och sörplade på samma kaffe i ungefär fyra timmar medan jag skrev Aftonbladet-texter. Det kändes som att vara student igen. Herregud vad länge man kunde få en kaffe att räcka då. Och sen gick man över till att göra silverte, om en påtår kostade några kronor. Kändes som om personalen var rätt irriterade på mig mot slutet. Tror det blev rätt bra texter i alla fall.

Resten av dagen: Har äntligen varit och klippt mig. Käkade lunch med fina människor. Tränade. Såg äntligen Possession på dvd, filmen där Sarah Michelle Gellar regisserats av Joel Bergvall och Simon Sandquist. En stark tvåa får det bli, det är en ganska yxig film med uppenbara problem med karaktärerna - till exempel är pojkvännen är så helgonlik att det blir parodiskt. Men ändå, det var Sarah Michelle Gellar i ögonen i över en timme. Det räcker långt. Men jag önskar att hon kunde få igång karriären med lite projekt som var värdiga henne. Hoppas massor på den här nya serien!

Och nu tidig sängdags - känner en viss skräckblandad förtjusning inför morgondagen, då jag och Sara ska upp till vår redaktör Sofia på förlaget och gå igenom de allra sista ändringarna i korrekturet på Cirkeln.

The kids are all right och filmen var väl helt okej den med. Men inte mer.

Såg The kids are all right på dvd igår. Kanske hade jag för höga förväntningar, men den grep inte riktigt tag. Det kändes lite väl konstruerat mellan varven, det himla härligt frigjorda.
Fast jag känner inte för att negga idag, så vi tar det jag gillade istället: 

1) att vi nu kommit så långt att sexualitet kan få vara lite mer komplicerad och rörig och oförutsägbar även i en "bred" film.

2) att Julianne Moore och Annette Bening och Mark Ruffalo impade var inte så oväntat - men jag älskade Mia Wasikowska. Gamla "Top model"-deltagaren Yaya klarade sig också rätt bra, men jag hade svårt att koppla bort hur mycket jag störde mig på henne den där säsongen.

3) de allra sista scenerna!

"The Gays have not exactly sat on the fence vis a vis the whole 'is Lady Gaga any good?' debate"

Älskar Popjustice, och deras långa och nördiga recension av Lady Gagas kommande singel "Born this way" är kul - och lovande - läsning. Ovanstående citat fick mig att fnissa - it's funny coz it's true.

Aj, fick huvudvärk nu

Det är ungefär som med Inception: jag har aldrig fattat varför så många tycker Donnie Darko skulle vara svår att hänga med i.
Nu undrar jag om jag kanske i själva verket var för dum för att förstå hur komplicerad den verkligen är. Antingen det, eller så är personen som skrivit den här långa detaljerade analysen lite övermanisk. Hur som helst, intressant läsning. Nu måste jag äta en karta Alvedon.

Hundar med ögonbryn

Det här verkar vara nåt slags ny fluga i Japan. Finns hur många klipp som helst på Youtube. Det är både gulligt och lite disturbing.

Ice, ice baby

Sex skrämmer mer än våld

Här är dagens krönika i Aftonbladet Söndag!

Hade lite schlagerfest igår...

...och idag mår jag ungefär som om jag sörplat i mig alla de här lådorna själv.

Zombie-biologi

Älskar att vara med i en bokklubb där vi på fullt allvar diskuterar zombies matsmältning. Bajsar zombies? De har ju ingen blodcirkulation, men hur processar de allt människokött de mumsar i sig?

Vi diskuterade World War Z igår, mitt val. Zombies är definitivt de mest skrämmande varelserna av skräckklassikerna, tycker jag. För att de drivs av bara en enda instinkt, och aldrig ger upp, och kommer i såna mängder, och att det inte finns någon rättvisa eller rim och reson i vilka som drabbas - och att se en älskad anhörig förvandlas till zombie är ungefär det värsta jag kan föreställa mig. Max Brooks, som skrivit World War Z, beskriver det så bra i en intervju:


They scare me more than any other fictional creature out there because they break all the rules. Werewolves and vampires and giant sharks, you have to go look for them. My attitude is if you go looking for them, no sympathy. But zombies come to you. Zombies don't act like a predator; they act like a virus, and that is the core of my terror. A predator is intelligent by nature, and knows not to overhunt its feeding ground. A virus will just continue to spread, infect and consume, no matter what happens. It's the mindlessness behind it.

Jag är oerhört svag för zombiefilmer, men när vi diskuterade boken igår insåg jag hur lite jag vet om dem - hur de egentligen funkar. Här kan man plugga på lite!

Lite mer buzz om Cirkeln

Kul lista på Illusionernas Blogg om de tio mest intressanta böckerna i vår. Och inte bara kul för att vi är med på den - bra tips i övrigt också!

Här är en annan bra lista där vi är med! 

Lady Gagga

 

Haft ett skönt dygn - igår var jag och käkade middag på B.A.R. med några från Forum, med mycket vitt vin och gagg, och idag käkade jag och J lunch med Mian, med mycket vegangrytor och gagg.

Bara några minuter efter den här bilden togs kom vår bordsgranne, som kallade sig Häxan, fram och sa Mian svurit 25 gånger - hon hade räknat.

Min hemliga sport på gymmet

De som jobbar i kassan på mitt gym har uppenbarligen blivit instruerade att ALLTID säga hej jätteglatt när man kommer och fråga hur man mår. Och när man går så skriker de HEJDÅÅÅ över hela entréhallen och vinkar.
Jag har gjort det till min hemliga sport att försöka smita ut osedd. Hittills har jag lyckats en enda (1) gång. Och då tränar jag ändå fyra gånger i veckan.

Ungt och sexigt

Jag googlar just nu på "1600-tal Bergslagen". Js senaste sökning: "stuvad vitkål recept".

Voff

När man har en förälder som är sjuk blir det så himla mycket Pavlovs hund i relationen till telefonen.
Varenda gång det ringer och det står mina föräldrars nummer på displayen tror jag alltid det värsta. Varenda gång ett skyddat nummer ringer. Eller min syster. Eller när varken mina föräldrar eller syster hört av sig på ett tag, då tror jag att de försöker bespara mig att få veta nåt hemskt.

Lite pepp för alla som nånsin fått ett manus refuserat

Läser just nu Niceville av Kathryn Stockett, en riktigt jävla skitbra bok som jag bara inte kan släppa. Men den blev refuserad av FEMTIO agenter innan Stockett äntligen fick napp. Nu har den har sålt två miljoner exemplar bara i USA.

Om varför tjejer egentligen rider

Jag och Sara är så gott som klara med själva grundbygget för det som händer i bok 2 och 3 i vår trilogi. Nu kommer vi snart att börja skriva, men vissa saker kräver lite research. Som till exempel ridning - en av våra karaktärer är nämligen en hästtjej. Sara hittade det här blogginlägget, väldigt intressant och läsvärt - rekommenderas. Har just skickat iväg en förfrågan till blogginnehavaren och frågat om hon vill träffa oss och berätta mer.

Intervju med Sara om Cirkeln!

Här kan ni läsa en intervju med min fina medförfattare!